Allmän information om god man,förvaltare

Om du är nära anhörig till en person som är över 18 år och som inte längre kan företräda sig själv behöver du från den 1 juli 2017 inte en fullmakt för att företräda hen. Det innebär att du för personens räkning kan betala räkningar, teckna hemförsäkring, ansöka om bidrag och handla vissa saker. Du kan även ansöka om hemtjänst och anmäla behov av vård- och omsorgsboende.

Du får däremot inte köpa eller sälja fastighet eller bostadsrätt, köpa aktier, ge gåvor eller processa i domstol.

Som nära anhörig räknas make, maka, sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon eller syskonbarn.

En framtidsfullmakt är ett frivilligt uppdrag som du ger till en annan person. Den innebär att du utser en person som i framtiden ska företräda dig om du inte längre själv kan göra det.

För att en framtidsfullmakt ska gälla måste vissa förutsättningar vara uppfyllda.

• Du måste förstå vad du gör när du skriver framtidsfullmakten och den har samma formkrav som ett testamente.
• Den ska vara skriftlig, underskriven och bevittnad av två personer. Av fullmakten ska framgå att det är en framtidsfullmakt, vem som är fullmaktshavare (det vill säga vem som ska företräda dig) samt fullmaktens omfattning och eventuella villkor.
  

Framtidsfullmakten är en privat överenskommelse och överförmyndarförvaltningen har alltså varken blanketter eller synpunkter på hur den ska se ut.
Den personen som är fullmaktshavare ska vara lojal och samråda med dig som är fullmaktsgivare. Fullmaktshavaren måste inte redovisa sitt uppdrag till någon myndighet men du som fullmaktsgivare kan utse en person till granskare om du vill.

Både den som du utsett till granskare och kommunens överförmyndare har rätt att begära att fullmaktshavaren redovisar sitt uppdrag.

Om en persons hjälpbehov inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, till exempel genom anhörigbehörighet eller framtidsfullmakt, kan det bli aktuellt med ett godmanskap. Anledningen till att personen inte själv klarar detta ska vara på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande och att det inte heller går att lösa situationen på något annat sätt.
Det är frivilligt att få en god man och kan inte tvingas på någon som inte vill ha den hjälpen. Den person som får en god man behåller sin rättshandlingsförmåga.

Den som har god man eller förvaltare brukar kallas för huvudman. Gode mannen måste ha huvudmannens samtycke till alla större rättshandlingar förutom sådana som rör den dagliga hushållningen. Om det finns ett läkarintyg som visar att huvudmannen inte förstår vad saken gäller behövs inget samtycke.

I viktigare frågor ska gode mannen även fråga huvudmannens eventuella make, maka eller sambo om dennes uppfattning.

Vad kan en god man göra?

Gode mannen kan ge huvudmannen hjälp inom tre olika huvudområden. Uppdraget kan omfatta alla tre områ­den eller bara ett eller två områden:

Bevaka rätt
innebär att gode mannen tar tillvara huvudmannens allmänna rättigheter i samhället, till exempel;

• ansöker om stödinsatser hos social­förvaltningen
• ansöker om bostadsbidrag och andra ekonomiska stöd
• överklagarbeslut
• skriver under avtal
• bevakar huvudmannens rätt i dödsbon

Förvalta egendom
innebär att gode mannen sköter huvudmannens eko­nomiska frågor, till exempel;

• förvaltar inkomster och sparkapital
• betalar räkningar
• lämnar fickpengar
• ser till att egendomen är försäkrad

Sörja för person
innebär att gode mannen bevakar att det fungerar kring huvudmannens personliga situation, till exempel;

• ser till att boendeformen fungerar
• ser till att vårdformen och andra insatser som behövs för det vardag­liga livet fungerar
• att det finns sysselsättning och försö­ker motverka ensamhet, till exempel genom att ansöka om kontaktperson.

Om gode mannen inte längre behövs

Ett godmanskap ska bara finnas så länge som en person har behov av den hjälpen. En huvudman som inte längre behöver en god man kan ansöka hos tingsrätten om att godmanskapet ska upphöra.
När en huvudmannen avlider upphör god­manskapet automatiskt. Det blir då istället dödsbodelägarna som tar hand om dödsboets angelägenheter.

Den som har god man eller förvaltare brukar kallas för huvudman.

En förvaltare kan hjälpa sin huvudman med samma saker som en god man. Att ha en förvaltare är inte alltid frivilligt utan tingsrätten kan besluta om förvaltarskap mot den enskildes vilja, till exempel om personen inte förstår sitt eget bästa och därför gör saker som blir till skada för hen eller om personen blir ekonomisk utnyttjad av någon.

En förvaltare kan vara förordnad för att bevaka huvudmannens rätt, förvalta egendom och sörja för person. Uppdraget kan också vara begränsat till att bara avse någon del av detta.

Den person som får en förvaltare förlorar helt eller delvis sin rättshandlingsförmåga. Förvaltaren får i motsvarande utsträckning rätt att ingå rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Även i ett förvaltarskap ska förvaltaren försöka att komma överens med huvudmannen om vilka åtgärder som ska vidtas för huvudmannens bästa. Skillnaden jämfört med ett godmanskap är att en förvaltare får agera även utan huvudmannens samtycke i frågor som ligger inom förvaltarskapet.

Årlig omprövning av förvaltarskap

Att ha förvaltare innebär en stor inskränkning av den ekonomiska och personliga friheten. Det är därför viktigt att alla förvaltarskap löpande granskas, är anpassat efter huvudmannens behov och inte fortsätter längre än vad som är nödvändigt.
I vissa fall kan förutsättningarna ha förändrats så mycket att förvaltarskapet till exempel ska upphöra helt, eller ersättas med ett godmanskap medan det i andra fall är helt klart att förvaltarskapet ska fortsätta.

För att ett förvaltarskap ska kunna övergå till ett godmanskap krävs att huvudmannen samtycker till det, i det fall huvudmannens hälsotillstånd inte hindrar att samtycke kan lämnas.
Möjligheten att begränsa förvaltarskapet eller upphörande av förvaltarskapet, liksom förändring till ett godmanskap, ska alltid styrkas med ett läkarintyg.

Överförmyndaren är skyldig att varje år ompröva samtliga förvaltarskap. Omprövningen syftar till en bedömning av om huruvida förvaltarskapet ska fortsätta i nuvarande omfattning eller om det finns anledning för överförmyndaren att vända sig till tingsrätten och begära att förvaltarskapet ska upphöra, jämkas eller övergå till ett godmanskap.