Att skydda byggnader

En gammal byggnad är inte automatiskt skyddad, för det krävs en större process. ”k-märkt” är ett folkligt begrepp som de flesta känner till. Det är ett allmänt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer med kulturhistoriskt värde. Begreppet k-märkt har dock ingen juridisk innebörd. En byggnad och miljö som har ett kulturhistoriskt värde kan pekas ut i en inventering. Den kan också få ett starkare skydd juridiskt i en detaljplan och områdesbestämmelse, detta gör kommunen.

Karta över skyddade byggnader

Vad säger plan- och bygglagen?

En fastighetsägare måste vårda sin byggnad och se till att den inte förvanskas. Det står i plan- och bygglagen, PBL. Den som äger en byggnad måste bevara den så att inte byggnadens karaktär går förlorad. En tidstypisk byggnad eller en enhetlig miljö kan ha ett kulturhistoriskt värde även om den inte är så gammal. Plan- och bygglagens 8:e kapitel handlar bland annat om förvanskning, varsamhet och underhåll av byggnader.

Förbud mot förvanskning

En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas.

Underhåll

Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaperna bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras.

Varsamhetskrav

Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.

Läs mer i plan- och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Rivning

Rivningslov får inte ges för en byggnad eller del av byggnad som omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser. Rivningslov kan också nekas om byggnaden bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden. En byggnads kulturhistoriska värde är alltså tillräckliga skäl för att avslå en ansökan om rivningslov. Det kan däremot utlösa krav om ersättning om rivningen inte har stöd i detaljplan eller områdesbestämmelserna.

Även om det inte behövs rivningslov enligt PBL kan det krävas tillstånd enligt annan lagstiftning. Detta gäller även om man fått rivningslov enligt PBL. Kulturmiljölagen och Miljöbalken är exempel på annan lagstiftning.

Anmälan

Fastighetsägare behöver göra en anmälan till kommunen även om åtgärden inte kräver bygglov. En fastighetsägare som vill utföra underhållsarbete på en byggnad med särskilt bevarandevärde behöver göra en anmälan om byggnaden omfattas av skyddsbestämmelser som beslutas med stöd av detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL eller motsvarande äldre föreskrifter.
Åtgärder som syftar till att bibehålla, ändra eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värden är att betrakta som underhåll.

Boverket och Riksantikvarieämbetet har tagit fram en gemensam webbaserad vägledning för hur kulturvärden hanteras med stöd av plan- och bygglagen och annan lagstiftning.

Läs mer på Boverkets webbplats, PBL kunskapsbanken, Kulturvärden Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kulturmiljölagen

Genom lagen anger samhället grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. I denna lag ingår bestämmelser om bland annat skydd för byggnader, fornlämningar och kyrkliga kulturminnen.

Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationers tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.

Byggnadsminnen

Syftet med byggnadsminnen är att bevara spår av historien som har stor betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle och att garantera människors rätt till en viktig del av kulturarvet. För att reglera hur det kulturhistoriska värdet ska tas tillvara fastställs skyddsbestämmelser för varje byggnadsminne. Det finns två typer av byggnadsminnen- byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen (enskilda) och statliga byggnadsminnen.

Byggnadsminnen enligt KML (enskilda)

”En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller som ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde kan skyddas som byggnadsminne. Det gäller såväl bostadshus som industrianläggningar, parker och broar.”

Det är Länsstyrelsen som beslutar om en byggnad ska förklaras för byggnadsminne. Vem som helst kan ”väcka frågan” hos Länsstyrelsen. Det är också länsstyrelsen som har tillsynsansvaret för dem. Äger man ett byggnadsminne finns möjlighet att söka bidrag.

Statliga byggnadsminnen

De statliga byggnadsminnena ägs av staten och berättar viktiga delar av Sveriges och den statliga förvaltningens historia. Exempel på statliga byggnadsminnen är slott, domstolsbyggnader, försvarsanläggningar, fyrar och järnvägsmiljöer. Regeringen beslutar om det ska förklaras för statligt byggnadsminne. Riksantikvarieämbetet ansvarar för tillsynen av dem.

Läs mer på Riksantikvarieämbetets hemsida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sidan uppdaterades den 13 april 2023